Att hitta masurbjörk i skogen

En masurbjörk känns igen på stammen, inte på kronan eller bladen. Under barken ligger knölar och ojämnheter som följer figurens täthet, och på ett träd med kraftig masur känns de tydligt genom barken med handen innan de syns för ögat. Ungefär en till två vårtbjörkar av hundra bär anlaget, så du kommer att gå förbi hundratals träd per fynd.

Den här genomgången är för dig som rör dig i skog och vill kunna känna igen materialet på rot. Vad figuren består av strukturellt står under masurbjörk.

Vad du känner med handen

Kör handflatan längs stammen i brösthöjd och en bit ner mot rothalsen. En masurbjörk har oregelbundna upphöjningar och fördjupningar under barken, ofta ett par centimeter breda, som ger stammen en knölig känsla i stället för en jämn cylindrisk. På ett kraftigt figurerat träd är det omisskännligt så snart du känt det en gång.

Upphöjningarna sitter där fiberbuntarna vridit sig kraftigast. De följer inte ett regelbundet mönster och de går inte runt stammen som ringar. Känns ojämnheterna som ringar eller som ett band, tänk först på barkskada, betning eller frostspricka i stället.

Rothalsen är det parti där figuren är tätast, och det är också där den är lättast att känna. Ett träd som är slätt i brösthöjd kan ändå bära figur nere vid marken. Motsatsen är sällsynt.

Vad du ser på barken

Björkens vita ytbark spricker annorlunda över en oregelbunden underlagsyta. På en masurbjörk är sprickmönstret kortare, tätare och mer oregelbundet än på en rakvuxen vårtbjörk, och de mörka barkfälten nedtill sitter i mindre, mer fragmenterade fält. Det är ett svagare tecken än knölarna, men det syns på avstånd och duger för att välja ut vilka träd som är värda att gå fram till.

Stamformen säger också något. Masurbjörkar är oftare kortvuxna, krokiga och grovgreniga än rakvuxna vårtbjörkar på samma mark, och de når sällan de längder en bra timmerbjörk gör. Det är inte en regel utan en tendens, och den är stark nog att styra blicken.

Stå aldrig fast vid ett enskilt tecken. Kombinationen knölig stam plus fragmenterat sprickmönster plus kort, krokig växt är vad som är värt att undersöka närmare.

Vad som lurar

Flera vanliga företeelser ser ut som masur för den som letar.

• Vril, alltså en rund knöl på stammen eller vid rothalsen, är en helt annan sak: en lokal utväxt av sovande knoppanlag, inte ett genomgående växtsätt. Ett träd med en vril kan vara rakvuxen och helt utan masur i resten av stammen.
• Övervallade skador efter betning, gnag eller grenbrott ger lokala upphöjningar som liknar masurknölar vid första beröringen, men de sitter symmetriskt runt ett sår och har oftast ett ärr i mitten.
• Frostspricka och dess övervallning ger en lodrät vulst längs stammen, alltså en riktning som masur aldrig har.
• Sprötkvist och häxkvast förändrar krongrenarna men säger ingenting om stamveden.
• Flammig björk, alltså vågformad fiber i stamveden, syns i regel inte alls utanpå stammen och kan inte hittas på rot med någon säkerhet.

Ett borrprov i stammen visar figuren men skadar trädet, och på en björk är ett borrhål en infektionsväg. Det är sällan motiverat på ett träd du inte har för avsikt att fälla.

Växtplats och sällskap

Masurbjörken växer där vårtbjörken växer, alltså på frisk till torr mineraljord, gärna i bryn, på hyggeskanter och i öppna, ljusa lägen. Den klarar sig sämre i tät konkurrens än en rakvuxen björk, eftersom den växer långsammare i höjd, och den försvinner därför ofta i gallringar där urvalet görs på stamrakhet.

Anlaget är ärftligt men slår igenom oregelbundet. Avkomma från en masurbjörk bär figuren i en del av fallen, inte i alla, och det förklarar varför masurbjörkar ofta hittas i grupper: en tidigare generation har fröat av sig i närheten. Har du hittat ett träd, gå ett varv i omgivningen innan du går vidare.

Ålder och grovlek hör ihop med figurtätheten på ett sätt som är värt att känna till. Ett ungt träd kan bära anlaget utan att knölarna ännu är tydliga, eftersom figuren byggs upp år för år och blir mer markerad ju längre kambiet arbetat ojämnt. Ett klenvuxet träd där du är osäker är därför inte nödvändigtvis utan masur, det kan vara för tidigt att se. Omvänt finns grova träd som bara bär svag figur genom hela stammen.

Ett annat mönster är att figuren är ojämnt fördelad i längdled. Ett träd kan ha tät masur i de nedersta två metrarna och nästan ingenting högre upp. Det är en av anledningarna till att de stockar som säljs är korta, 0,5–1,5 m, och att långt virke med obruten figur inte existerar i praktiken.

Hur mycket figur ett enskilt träd bär går inte att avgöra på rot annat än ungefärligt. Ett träd med kraftiga knölar bär i regel tät figur, men fördelningen inom stammen varierar, och det är därför graderingen sker på det sågade virket och inte på trädet.

Vad som händer efter fällning

Fällningen sker huvudsakligen mellan november och mars, när marken är frusen, med mindre volymer under övriga året. Frusen mark ger bättre framkomlighet och skonar underväxten, och vinterfällt virke går in i torkningen under svalare förhållanden än sommarfällt.

Efter kapning torkas det virke som ska sågas upp huvudsakligen genom lufttorkning utomhus, avslutat med en kammarcykel på hösten. Från stående träd till sågad, torkad planka tar det 1–3 månader beroende på torkmetod. Slabs och plank levereras vid 13–15 % fuktkvot, och behöver du 6–8 %, som instrumentbyggare gör, torkar vi ner virket på begäran. Stockar säljs däremot färska eller lufttorkade efter köparens val, eftersom täljare och kåsmakare vill ha dem våta.

Utbytet är det som överraskar de flesta. Premium är ungefär 10–15 % av det som sågas, Standard 40–50 % och Economy resten, och skillnaden mellan klasserna handlar om hur tät och jämn figuren är, inte om hållfasthet eller torrhet. Alla tre torkas i samma cykel till samma fuktkvot. Det står under kvalitetsklasser.

Hittar du ett träd som är värt att spara, märk det och lämna det i nästa gallring i stället för att ta ner det. En masurbjörk som får stå fritt lägger på figurtäthet, och den fröar av sig. Behöver du virke under tiden finns måtten vi sågar i under sortimentet.