Flammig björk, masur och rotmasur

Flammig björk, masurbjörk och rotmasur är tre skilda figurtyper som alla förekommer i björk, och bara den mellersta är ärftligt betingad och genomgående i stammen. Flammigheten är en vågform i fibern i vanlig stamved. Rotmasuren är den täta figuren i rothalsen och de översta rötterna, där tillväxten är oregelbunden av rent mekaniska skäl.

Skillnaden är praktisk. De tre kommer i olika mått, torkas olika lätt, kostar olika mycket att ta fram och passar till olika arbeten. Den som bara jämför utseende på en oljad provbit köper ofta fel av de tre.

Flammig björk

Flammig björk, i engelsk handel oftast flame birch eller fiddleback, uppstår när fibern i stamveden löper i en vågform i stället för rakt. När biten sågas radiellt skär snittet genom vågtopparna och vågdalarna, och ljuset reflekteras olika i de två, vilket ger det tvärgående randmönstret. Figuren sitter alltså i hur fibern böjer sig, inte i någon inlagrad substans.

Två saker följer av det. Flammigheten syns bäst i radiellt sågat virke och nästan inte alls i tangentiellt, vilket gör sågningen avgörande för utbytet. Och den fördjupas kraftigt av olja, eftersom mönstret bygger på ljusreflektion. En oljad flammig björk ser tre gånger så figurerad ut som en oslipad torr yta av samma bit.

Materialet arbetar väl. Flammig björk är i stort sett vanlig björkved med en böjd fiber, alltså cirka 0,60 i specifik vikt och omkring 1 100 lbf på Janka, och den går att få i plankor och längder som masur och vril inte finns i. Nackdelen är rivning vid hyvling och att figuren är oregelbunden i djupled, så en yta som slipas ner en millimeter kan förlora en del av mönstret.

Masurbjörk

Masurbjörk är ett annat fenomen. Här delar sig kambiet ojämnt längs stammen, fiberbuntarna vrider sig om varandra, och mörka inneslutningar av bark och parenkym lagras in mellan dem. Figuren är alltså inbyggd substans och inte enbart ljusspel, och den syns därför i alla sågriktningar. Det är en ärftlig egenskap hos Betula pendula var. carelica, och ungefär en till två vårtbjörkar av hundra bär den. Strukturen står under masurbjörk.

Skillnaden i materialdata är mätbar. Specifik vikt 0,65–0,68 mot cirka 0,60 för rak björk, Janka kring 1 250 lbf mot 1 100, och en sammanflätad fiber som gör virket betydligt svårare att klyva. Sockerlönn ligger till jämförelse kring 1 450 lbf, alltså är masurbjörken hård men inte extremt hård.

I arbetet betyder det att allt som skär längs fibern går sämre än i rak björk, medan allt som river bort material jämnt går lika bra eller bättre. Hyveln river upp. Rasp, fil, bandslip och vasst svarvstål fungerar. Klyvning är opålitlig eftersom klyvet vandrar snett.

Rotmasur

Rotmasuren är den täta, oregelbundna figur som finns i rothalsen och i de grövsta rötterna, och den uppstår av tillväxtmekanik snarare än av arv. Rötterna växer runt stenar och genom trängsel, tillväxten blir ojämn, fibern kastar om, och på en masurbjörk förstärks det av det växtsätt trädet redan har. Resultatet är det tätaste figurerade björkmaterial som finns.

Det kommer också med mest problem. Rotved bär in sand och grus som förstör eggar, den torkar med höga och ojämna spänningar, och den innehåller ofta hålrum och inneslutningar. Bitarna är små och formen oregelbunden. Räkna med kassationer.

Torkningen är också det moment som fäller flest rotbitar. En rotklump med varierande tjocklek torkar snabbast i de smala partierna och långsammast i mitten, och skillnaden i krympning mellan de två ger sprickor som öppnar sig inifrån. Bitar som ska bli något sågas därför grovt till ungefärlig form innan torkningen, i stället för att torkas hela, och det innebär att formen måste bestämmas tidigt.

Vad rotmasuren passar till är små, högt värderade arbeten där figurtätheten är hela poängen: knivskal, små svarvade lock, smyckeskrin, inläggningar. Den passar inte där du behöver ett mått, en upprepning eller ett rent tvärsnitt.

Vad de duger till, var och en

Flammig björk är rätt när du behöver dimension och längd och vill ha figur ändå. Instrumenthalsar, möbeldetaljer, längre svarvarbeten och allt som ska vara figurerat och samtidigt över en halvmeter långt hör hit, eftersom masur och vril praktiskt taget inte finns i de längderna. Långa ämnen med obruten masurfigur existerar inte, och det är inte en fråga om tillgång utan om hur trädet växer.

Masurbjörk är rätt när du behöver rent virke i ett givet mått med figur genom hela biten. Vi sågar två saker: stockar 13–25 cm i diameter och 0,5–1,5 m långa, färska eller lufttorkade efter köparens val, och slabs och plank 10–25 cm breda, 15–50 mm tjocka och 0,5–1,5 m långa vid 13–15 % fuktkvot. Ett speglat knivskalpar kring 130 × 45 × 25 mm är vad en knivmakare klyver fram ur en sådan planka, och ett svarvblock någonstans mellan 50 och 200 mm är vad en svarvare kapar ur en stock. Vad som sågas står under sortimentet.

Rotmasur är rätt när tätheten är målet och måttet är litet, och då ska du vända dig någon annanstans. Vi sågar stamved och säljer varken rotved eller vril. Klassen säger hur tät och jämn masurfiguren är, inte var i trädet biten satt, och alla klasser torkas i samma cykel till samma fuktkvot och är lika starka. Det går igenom under kvalitetsklasser.

Hur du avgör vad du har framför dig

Fukta en liten yta med sprit eller vatten och titta på den i motljus, med ytan lutad. Flammigheten ändrar sig när du vrider biten, eftersom den bygger på reflektion. Masurfiguren gör det inte i samma grad, eftersom den består av inlagrat material med annan färg.

Titta sedan på kanten. Har biten en genomgående längdriktning i fibern är den stamved, flammig eller masur. Saknas riktningen helt är det vril eller rotved. Kommer biten dessutom med krökt form eller barkspår på en rundad sida är det med största sannolikhet rot eller vril.

När du beställer, ange figurtyp och mått var för sig. De två hänger ihop hårdare än de flesta räknar med, och den vanligaste orsaken till en misslyckad beställning är ett mått som den önskade figurtypen inte växer i.