Bästa träet till knivskaft: en jämförelse

Vilket trä som är bäst till knivskaft beror nästan helt på vad kniven ska göra, och bara i andra hand på träslagets egenskaper. En kökskniv, en jaktkniv som följer med i regn och en samlarkniv som ligger i en låda ställer tre olika krav, och det träslag som är rätt till det ena är ofta halvbra till det andra.

Den här genomgången utgår därför från användningen. Vi säljer masurbjörk, vilket du ska läsa med den vetskapen, men materialet räcker inte till allt och de fallen står längre ner.

De fyra egenskaperna som avgör

Hårdhet avgör om greppet får märken av nycklar i fickan och av att kniven läggs ifrån sig på sten. Rörelse avgör om skaftet fortfarande sitter jäms med tången om två år. Hur veden tar ytbehandling avgör hur greppet känns när handen är svettig eller blöt. Bearbetbarhet avgör hur mycket arbete du lägger på det, och därmed vad kniven kostar dig i tid.

Ytbehandlingen förtjänar ett ord extra, eftersom den skiljer sig mer mellan träslagen än folk räknar med. Täta, hartsrika träslag tar knappt någon olja alls och behöver inte heller det. Porösare träslag suger djupt och blir både mörkare och tåligare av behandlingen. Masurbjörk ligger mitt emellan och beter sig ojämnt första gången: de lösare partierna runt inneslutningarna drar mer olja än den täta veden bredvid, vilket är exakt det som får mönstret att träda fram.

De fyra går sällan att få samtidigt. Mycket hårda träslag rör sig lite men trubbar verktygen och kräver knappt någon ytbehandling. Mjukare, lättarbetade träslag blir vackrare av olja och tar märken. Valet är en avvägning och inte en rangordning.

Hårdheten i siffror

Tre värden går vi god för, och de räcker som referenspunkter. Masurbjörk ligger på ungefär 1 250 lbf i Janka-hårdhet. Rakvuxen björk ligger på ungefär 1 100, alltså märkbart mjukare. Sockerlönn ligger på ungefär 1 450 och är ett av de hårdare ljusa träslagen som används i skaft.

Skillnaden mellan masur och vanlig björk kommer av tätheten. Masurbjörk har en specifik vikt kring 0,65–0,68 mot ungefär 0,60 för rakvuxen björk, vilket är samma ved i samma trädart men med en tätare struktur runt de störningar som ger mönstret.

Publicerade Janka-värden för andra träslag skiljer sig mer mellan källor än vad som är användbart i en jämförelse, och därför står de inte här. Ökenjärnträ och ebenholts är väsentligt hårdare än allt nordiskt, valnöt ligger under masurbjörk, och al och alm ligger klart lägre än så.

Val efter vad kniven ska göra

Kökskniv. Här är valnöt det klassiska valet och det är svårslaget. Det är lätt att forma, det limmar bra och det ser bra ut utan figur. Nackdelen kommer efter några år, för valnöt är mjukare än det ser ut och handsvett sliter fram ljusa partier i greppet. Masurbjörk håller bättre på en kniv som används varje dag, förutsatt att den inte blir liggande blöt i vasken.

Jakt- och friluftskniv. Masurbjörk är standardvalet i nordiskt knivmakeri och det är inte bara tradition. Den är tät nog att tåla bruk, den rör sig lite när den torkat in, och en oljad masuryta blir bättre av användning i stället för sämre. Ska kniven regelbundet vara blöt är stabiliserat virke eller ökenjärnträ ett ärligare val, eftersom masurbjörk inte är rötbeständig.

Slöjd- och täljkniv. Här får skaftet vara mjukare, eftersom kniven hålls länge i handen och ett hårt, tungt skaft blir tröttsamt. Al och alm har lång tradition i nordiska täljknivar just av det skälet. Rakvuxen björk är dessutom det bästa övningsmaterialet som finns, och den som gör sitt första skaft ska göra det i vanlig björk och inte i något dyrt.

Samlar- och beställningskniv. När kniven inte ska slitas utan ses väljer du efter mönstret, och då är masurbjörk, björkvril och rotmasur i sin rätt. Vrilen har det mest oregelbundna mönstret och den högsta kassationen, eftersom barkfickor och lösa partier är vanliga. Till en enda kniv är det ett rimligt pris. Till fem likadana är det inte det. Vril och rotmasur för vi inte, så vill du ha dem är det en annan leverantör du ska tala med; vi sågar stamved.

Där masurbjörk är fel val

Tre fall är värda att säga rakt ut, eftersom de återkommer i förfrågningar.

• Kniven är blöt ofta. Masurbjörk är inte rötbeständig, och ett skaft i båt eller fiskeväska mår bättre av stabiliserat virke, ökenjärnträ, micarta eller G10. Stabiliserat virke säljer vi inte och stabiliserar inte heller på beställning, så den vägen går via någon annan.
• Skaftet ska döljas under färgad harts, tjock lack eller lindad tråd. Då betalar du för en figur du sedan gömmer, och Economy eller ett helt annat träslag gör samma nytta.
• Du ska göra en serie där skaften ska se likadana ut. Masurbjörken ger tjugo olika skaft av tjugo ämnen, för ingen bit liknar den andra. Det är hela poängen i en enstyckskniv och ett problem i en serie.

Micarta och G10 slår varje träslag på tålighet, fukttålighet och repeterbarhet. De känns kallare i handen, de åldras inte och de blir aldrig vackrare. Vilket av de argumenten som väger tyngst är en smakfråga, och en knivmakare som gör bruksknivar åt folk som arbetar utomhus har rätt i att välja syntet.

Så bestämmer du

Börja med fukten, eftersom den utesluter mest. Blir kniven regelbundet blöt faller de nordiska lövträslagen bort om du inte stabiliserar. Gå sedan till serien: ska skaften likna varandra väljer du ett lugnt, jämnt material och inte det mest figurerade. Ta utseendet sist, för det är den frågan som annars tar över hela valet.

Landar du i masurbjörk är nästa beslut vilken klass som räcker, och det beror på hur mycket av skaftet som syns och hur tät figur du vill ha. Skillnaden mellan klasserna är figurens täthet och jämnhet, inte hållfasthet; allt torkas i samma sats till samma fuktkvot, vilket kvalitetsklasserna går igenom. Måtten vi sågar i finns under sortimentet, alltså plank på 15–50 millimeters tjocklek som du klyver dina speglade skal ur och stock om du hellre vill ha ett block till smaltånge. Varför veden beter sig som den gör under eggen står under masurbjörk. Beskriv kniven i förfrågan, så säger vi vilken klass och vilken tjocklek som räcker och om något annat träslag vore bättre till just det arbetet.